Härliga energier
I det här inlägget skriver jag om två mysiga städer i Italien som var helt nya för oss. Och det var inga problem att få boende. Det är bra att kunna resa senare på hösten.
Nu har vi kommit till Pesaro
Härlig utsikt över Adriatiska havet från ena fönstret i vårt rum...
Om du läst mitt förra inlägg så såg du att det var flera städer som vi kände att de inte stämde för oss. Så nu gör vi ett nytt försök, kollar på kartan och bestämmer oss för att köra till en stad som heter Pesaro (100 000 invånare).
När vi kommer in i centrum börjar jag genast googla på hotell och ögonen fastnar direkt på Hotell Meditarriano, så dit letar vi oss fram med hjälp av GPS:en.
Och det visar sig vara ett jättefint hotell och som också har väldigt trevlig personal. Vi bokar för två dagar men inser senare att vi trivs så bra så vi förlänger.
I Pesaro var det mycket som hände av det där som jag skrivit om tidigare. Det där att saker och ting faller på plats (Attraktionslagen). Många situationer som blev till det bästa. Här var intuitionen och flödet verkligen påkopplat.
Ännu mer av utsikten från vårt hotellrum...
Hotel Mediterraneo ligger bara en kort bit in från strandpromenaden och den ca 7 kilometer långa stranden, där det finns både allmänna och privata delar. Och det är också nära till det centrala torget och den gamla stan.
Så här elegant är det på hotellets restaurang. Där går det att förboka en härlig tre rätters middag al Italia.
Priset är förhållandevis lågt med tanke på matens fina kvalité och att det finns mycket att välja på. Dessutom är ju miljön så vacker och personalen är alltid lika trevlig och tillmötesgående.
Vad gäller priserna på restauranger och maten i Italien så upplever vi att det är billigare där än i Sverige. Det är märkligt att många som rest till Italien säger att det är så dyrt att leva där. Å andra sidan undviker vi ju numera, så ofta det är möjligt, de mest "turistiska" platserna. Priserna brukar skilja sig ganska mycket. Och faktiskt så kan det också skilja mycket på kvalitén på maten. Säkraste ställena är där italienarna själva väljer att äta.
I Pesaro finns ett stort kulturarv samlat och i den gamla stadskärnan finns ett flertal vackra kyrkor och byggnader. Men framförallt är musik viktig här.
Gioacchino Rossini (Svanen från Pesaro), är född i Pesaro och han testamenterade all sin förmögenhet till ett musikläroverk här.
Och när vi gick där på gator och i de små gränderna så kändes det som att vara med i en film. Från öppna fönster hörde vi någon som spelade och övade på ett klassiskt stycke. När vi satte oss ner utanför musikkonservatoriet var det någon därinne som sjöng opera. Det var så annorlunda och det gav en väldigt härlig känsla.
Sammanfattningsvis konstaterar vi att Pesaro är en väldigt fin stad och att den innehåller väldigt mycket av det mesta. Det blev många steg här och många härliga minnen plockar jag med mig. Alla fina människor vi träffat här. Och att dagarna OCH även kvällarna har varit gudomligt varma och sköna.
Så nu tackar vi Pesaro och reser vidare uppöver landet och det enda vi vet nu är att vi gärna stannar kvar längst med kusten.
P.S. Jag passar på att fylla 65 år när vi är i Pesaro och jag har en jättefin dag!
***
Å, jag tycker så mycket om den här kusten!
Vi lämnar Pesaro och åker ut på Autostradan, som går längst med Adriatiska havet. Och jag säger det igen... Jag fattar inte att det kan finnas så här vacker utsikt vid en Autostrada.
Den här gången har vi sikte på en stad som heter Commachio (22 000 invånare), dock vet vi inget om den platsen eller om det finns hotell som har ett ledigt rum.
När vi kommer fram parkerar vi bilen för att ta en promenad och se vad vi kan hitta.
Det är en "ovanlig plats" med massa små kanaler.
Det är som ett Venedig i miniatyr.
Efter att vi ätit lunch där så åker vi vidare för att leta ut oss till havet igen. Det är ca 30 grader så ett bad eller två känns helt rätt nu. Vi kommer ner till stranden men har ingen aning om vart vi befinner oss. Ja, vi vet ju att vi är i Commachio men inte mycket mer än så. Det ligger hotell efter hela den långa stranden men det är inte mycket folk där. Det mesta är redan nedplockad för säsongen.
Jag tar en promenad längst stranden och möter en kille som börjar prata med mig... på italienska... Jag förklarar att jag inte hänger med i språket så han byter snabbt till engelska. Och det är lustigt för frågan han ställer till mig är: Vet du vart vi är nu?
Så berättar han att den långa stranden är uppdelad i sju olika delar med sju olika namn och han förklarar hur allt hänger ihop där. Han är jättetrevlig och jag tackar honom för den fina informationen och vi säger hej då.
När vi åker från stranden stannar vi till vid ett café, där får vi så fin hjälp av en vänlig kvinna som jobbar där. Hon säger att de flesta hotell har stängt för säsongen, men hon ger sig tid att skriva ner namn och telefonnummer på fyra hotell som hon vet har öppet.
Ett av dom var Albergo Mariasole och nåt sa oss att åka dit.
Det fanns ledigt rum och dessutom en supertrevlig hotellägare som nog hade den bästa tänkbara service som går att få. Han fick oss verkligen att trivas.
När vi skulle gå till stranden för att bada fick vi frågan om vi ville äta på hotellet på kvällen. Och i så fall vad önskade vi äta?
Vi beställde självklart musslor till förrätt och seafood-risotto som huvudrätt. All var supergott!
Det blev bara ett dygn i Commachio så det här blir vår sista dag och kväll i Italien på den här resan.
Vi tackar för allt fint vi fått uppleva här. Vänliga och generösa människor och ljuvlig värme.
Här avslutar vi också badsäsongen och nästa dag åker vi inåt landet, mot Bologna, Modena, Verona och slutligen till Brennerpasset. Vi planerar att göra ett par tre övernattningar till innan vi kommer till Kiel.
***
Nu snart är det dags att knyta ihop den här semestersäcken!
I nästa inlägg vill jag t ex berätta hur annorlunda det blev med maten bara vi tog av från Autobahn och åkte några mil. Och så blir det förstås härliga miljöbilder.
Häng gärna med!
P.S. Apropå att avsluta badsäsongen. På något märkligt sätt blev det verkligen vårt sista bad. Ingen av oss la märke till att kassen med bikinis, badshorts, handdukar, solklänning, solkrämer och sandaler blev kvar när vi packade in våra väskor i bilen! Det kom vi på när vi skulle ta upp vattenflaskan som vi fått på hotellet! Då fanns ingen möjlighet att vända om.
Kram
Pia Jonna