I Italien kom värmen... ..

Häng med på min reseberättelse. Inledningen börjar här!

Nu är vi äntligen i Italien och har tänkt stanna en natt vid Gardasjön (Lago di Garda) och där möts vi äntligen av värmen.

Som jag skrev i förra inlägget så hade vi varit där förut och det var inte helt likt sig nu som det såg ut då.

Ja, förstås... Gardasjön såg ju ut som den gjorde då.

Gardasjön är den största insjön i Italien

Wow, alltså... Gardasjön och omgivningen är såå vacker och såå mäktig.

Det var Riva del Garda, (ca 17 000 invånare) som blivit så annorlunda. Det var mer "turistiskt" där nu och inte alls på det sätt som vi upplevde orten första gången vi var där.

När vi kom dit körde vi runt lite för att se vart vi kunde stanna för den här natten.

Då hände något speciellt och oväntat!

Ludde upptäckte en hotell-skylt längst vägen och säger:

- Hotel Roma! Men det var ju där vi hamnade sent en kväll för 21 år sedan när vi kom dit på motorcykeln.

Ja, och så blev det även nu. Vi körde in där och det fanns rum ledigt till oss även denna gång.

Alltså... Med tanke på hur många hotell som finns där! Visst är det häftigt?

På hotellet kan bilen parkeras på en inhägnad plats. Och jag tror vår bil trivs där den står här i värmen och under hängande vindruvsklasar...

Jag njuter av en eftermiddag och kväll vid Gardasjön

Mörkret sänker sig över Lago di Garda

Utsikten från vårt hotellrum!

När jag gör min yoga nästa morgon så har jag den här vackra utsikten!

31 augusti

När vi ska åka vidare mot Verona den här morgonen så har vi tänkt åka efter Gardasjön, som vi gjorde på mc-semestern. Det var så himla vackert där och vi tänkte köra till Desenzano del Garda och uppleva den platsen igen.

Men det var tydligen inget vi skulle göra igen!

För den här morgonen när jag börjar köra den vägen vi tänkt åka så säger min GPS att vi ska köra in på en annan väg och den leder oss istället mot Autostradan. Och då när vi redan är på väg känns det bara krångligt att vända om.

Ja, vi såg det som ett tecken! Ok, ok, tack för hjälpen universum!

Det är coolt det här "tänket" att man inte måste hålla fast vid något utan istället följa flödet. Allt blev så bra som det kan bli!

I nästa inlägg väntar Verona!

Hänger du med?

Kram

Pia Jonna