top of page

Knyter ihop säcken

Uppdaterat: 21 jan.

20 september:

Vi lämnar Commachio och åker mot Bologna, Modena, Verona och därmed lämnar vi också Italien.

Det är ovisst hur lång sträcka vi ska köra idag, men vi vill passera Brennerpasset innan nästa övernattning. Vi har soligt och fint väder nu i motsats till då vi åkte genom Österrike och Tyskland på nervägen. Alptopparna som låg i dimma och regn på nervägen visar nu upp all sin prakt och skönhet i solskenet. Det är nästan så man kan tappa andan, så vackert är det.


När vi kommer fram till Brennerpasset har vi kört 397 km sedan vi lämnade Commachio i morse.

Dags att leta upp ett hotellrum här i Österrike. Vid det här laget känner vi oss rätt trötta så vi gör det enkelt för oss och svänger av mot Materei där vi övernattade på nervägen. Den här lilla orten i Tyrolen i Österrike (4 614 invån) ligger inklämd mellan bergstopparna och känns aningen för trång, men har ändå sin charm.

Det är vackert med alla blommor som pryder husväggarna. Första hotellet vi frågar på har inga lediga rum kvar så vi fortsätter dit där vi bodde på nervägen och där finns ledigt rum. Här i Materei är det inte varmt alls. Det är långt ifrån den värme vi vant oss vid. Omställningen blir stor så klänningen får ge vika för jeans, tröja och jacka. Inte använt det sedan vi kom till Gardasjön på nervägen. Bara att gilla läget. Det blir en kort promenad innan vi går tillbaks till hotellet och äter och efter det avslutar vi den här dagen och säger god natt!

Tidigt nästa morgon tackar vi för oss och åker från Materei.

 

Som jag skrev i första reseinlägget så är matställena utmed Autobahn helt annorlunda nu än då vi åkte mc genom Tyskland för 21 år sedan. Nu finns inget annat än pinsamt dålig snabbmat. Så vi gjorde en deal att på hemvägen ska vi ta konsekvenserna av det och lämna Autobahn.

Nu är det dags för lunch och upp till bevis! Vi lämnar Autobahn och kör till en stad som heter Aalen (68000 invån). Vi har aldrig varit där heller tidigare och nu snurrar vi runt där en stund innan jag tar min GPS till hjälp. Bara några få meter därifrån finns en indisk restaurang som visar sig ha supergod mat. Och plötsligt spricker det upp och blir soligt och riktigt varmt väder igen och läge för klänning!

Vi tar en promenad efter maten och tar sedan plats i bilen igen för köra ut på Autobahn. Vart ska vi hamna härnäst tro? När vi kört 13 mil känner vi båda att det var dags att lämna Autobahn igen för att leta upp hotell för natten. Vi tar av mot Würzburg, en stad med 128 000 invånare, och även det är ett nytt ställe för oss. Vi hittar till slut ett hotell och gör oss redo för att ta bilen ner till centrum, för att äta och kolla vad som finns i stan. Hotellreceptionisten ger oss väldigt mycket bra information om vart i centrum som det går bra att hitta parkering m.m.

Det är fortfarande varmt väder, ca 24-25 grader, både när vi kommer till Würzburg och när vi sitter på uteserveringen och äter kvällsmat. Några få regndroppar dansar ner men de upphör nästan direkt.

Efter maten kollar vi inne i centrum och konstaterar att det är mycket folk ute överallt. Och det finns mängder med uteserveringar och det är fullsatt överallt. Det är varmt och skönt ute och vi njuter.


När vi ska köra ut från parkeringshuset funkar inte biljetten. Vi backar tillbaka och funderar en stund hur vi ska göra för att lösa det. Då händer det igen... Det där att saker och ting faller på plats. En man kommer plötsligt gående inne i parkeringshuset (!) Han frågar oss på, engelska, om vi inte tar oss ut. Så visar han oss att man måste gå till ett speciellt ställe inne i parkeringshuset för att aktivera biljetten. Å, vilken tur vi har! Vi tackar för hjälpen och åker därifrån.


Vi är tillbaks på hotellet runt halv tio och har bara varit inne en kort stund när vi hör att det plötsligt börjar blåsa kraftiga vindar som drar med sig löv och skräp i luften. Och efter en stund kommer regnet! Det fullkomligt vräker ner och efter en stund börjar det även att blixtra och åskan är igång med dunder och brak. Det är en riktigt oväder och med det ovädret försvann också sommarvärmen!!! När vi checkar ut nästa morgon är det kallt och ruggigt och jag fryser!

Från att ha varit varmt så länge (Pitta) så slog det om och blev kallt och blåsigt (Vata). Och från att ha kunnat njuta av sallader och Pitta-mat i flera veckor börjar min kropp skrika efter varm mat och varma drycker. Det känns nästan overkligt hur fort det slog om. Det är mycket trafik den här morgonen och det är lite trassligt när vi ska ta oss ut ur staden och köra ut på Autobahn igen.

 

När vi kört ca 28 mil är det läge för lunch och vi kör av från Autobahn och tar sikte på Northeim, en stad med 29000 invånare. Här har vi heller aldrig varit tidigare så vi har ingen aning vad vi ska hitta. Kroppen är inte van vid en temperatur som plötsligt ligger på 15 grader så känner jag starkt att vi måste vi hitta ett ställe som har varm mat. Och tack och lov! Vi hittar ganska snabbt en kina-restaurang!

Så för första gången på fyra veckor behöver jag dricka hett vatten. Så det är det första jag beställer! Jag får en stor kopp att smutta på och det hjälper, som alltid!

Sedan serveras vi underbart varm och härligt god mat. Det är lugnt och skönt därinne och det är bara vi två och ett par till som äter där nu. Från högtalarna hörs lugn och avslappnade musik (slå på ljudet) och vi mår så gott och njuter och äntligen har jag fått upp kroppsvärmen igen.

Vi tackar för oss och lämnar Northeim och kör ut mot Autobahn igen och åker mot Hannover.

 

Vi bestämde oss redan när vi åkte från Italien att vi inte skulle köra så jättelånga sträckor per dag. I stället vill vi ta det lugnt och njuta av resan uppöver Tyskland och ta ett par tre övernattningar innan vi kommer till färjan i Kiel.

 

Den här natten som kommer ska bli den sista övernattningen innan färjan.

Ludde föreslår att vi ska köra in till Celle (69000 invån) och leta hotellrum. Vi stannar vid det första hotellet vi kommer till och där finns ett rum ledigt! I receptionen berättar de att vi har tur! Det pågår nämligen en gigantisk maskinmässa i Hannover och alla hotell är fullbelagda här i Celle. Yes, vi har flow!

Celle har många korsvirkeshus och en historia ända tillbaka till 1500-talet. Där finns en av de få synagogorna, som "överlevde" Kristallnatten 9 november till 10 november 1938. Genom ömsesidiga överenskommelser blev Celle aldrig utsatt för bombningar under andra världskriget och därför finns stora delar av den historiska bebyggelsen kvar.

Vi lämnar Celle nästa morgon och har nu bara kvar att köra sträckan till Kiel. Det har blivit lördag och som visar sig vara en bra resdag för det är väldigt lugnt på Autobahn och nästan inte en enda lastbil. Så trafiken flyter på och det går rätt snabbt att köra det där 22 milen.

Vid lunchtid är vi framme i Kiel och ska försöka sysselsätta oss innan vi kan åka på färjan som ska avgå Vid 17-tiden.

(Jag bokade biljetter online i går kväll)

När färjan så sakteliga lämnar hamnen i Kiel sitter vi redan i restaurangen och äter kvällsmat. Då vi ätit klart känner vi båda två att det skulle vara himla skönt att bara gå till hytten och ta kvällen. Och så blev det! Och vid 9-tiden nästa morgon är färjan framme i Göteborg. Allt går snabbt och bara på en kort stund så har vi kört av färjan och ut från området. Och vi hade verkligen tur med vädret. Inget oväder eller minsta blåst varken på väg till eller från Kiel och det är jag så tacksam över.

Nu knyter jag ihop resesäcken och konstaterar att de här fyra veckorna inneburit så mycket njutning. Sol, värme, fri-tid, bad, vackra platser, vänliga människor, god mat och dryck m.m.

Jag är också så lycklig över att jag kunnat vara i stunden och att saker och ting fallit på plats på grund av det. Nu väntar en ca 25 mil lång biltur innan vi är hemma i Karlstad igen.

Här sätter jag punkt för mina reseberättelser!


Varm kram från mig till dig!

/

Pia Jonna

















8 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Comments


Inlägg: Blog2 Post
bottom of page