Knyter ihop resesäcken...
20 september
Vi lämnar Commachio och åker mot Bologna, Modena, Verona och därmed lämnar vi också Italien.
Det är ovisst hur lång sträcka vi ska köra idag, men vi vet att vi vill passera Brennerpasset innan nästa övernattning.
Vädret är soligt och fint i motsats till då vi åkte genom Österrike och Tyskland på nervägen. Vi turas om att köra och när det är min tur att sitta på passagerasidan roar jag mig med att ta bilder och att njuta av naturen.
Bergskedjorna, som vi inte kunde se på nervägen på grund av regn och dimma, visar nu upp all sin prakt och skönhet. Det är nästan så man kan tappa andan, så vackert är det.
Nu är vi framme vid Brennerpasset...
397 km har vi kört sedan vi lämnade Commachio i morse.
Dags att leta upp ett hotellrum här i Österrike.
Vid det här laget känner vi oss aningen trötta så vi gör det enkelt för oss och svänger av mot Matrei in Osttirol där vi stannade till på nervägen. Den här lilla orten och kommunen i Tyrolen i Österrike (4 614 invån) ligger lite inklämd mellan bergstopparna och känns aningen för trång, men har ändå sin charm med alla blommor och utsmyckning som pryder husväggarna.
Första hotellet vi frågar på har inga lediga rum kvar så vi gör en repris och fortsätter dit där vi bodde på nervägen.
När vi kommer hit är det inte alls så varmt väder som det vi vant oss på med i Italien. Här får tyvärr klänningen ge vika för jeans, tröja och jacka, vilket jag inte haft användning för sedan vi kom till Gardasjön på nervägen. Men det är bara att gilla läget även om det tar emot...
Det blir en kort promenad innan vi går tillbaks till hotellet och äter och efter det avslutar vi den här dagen.
Följ med på en naturupplevelse!
Som jag skrev om i första reseblogginlägget så är matställena som finns utmed Autobahn helt annorlunda än då vi åkte mc genom Tyskland för ca 20 år sedan. Nu går det inte att få tag på annat än snabbmat. Så vi gjorde en deal att på hemvägen skulle vi ta konsekvenserna av det och lämna Autobahn.
Nu var det dags för lunch och upp till bevis! Vi lämnar Autobahn och kör till en stad som heter Aalen (68000 invån). Vi har aldrig varit där tidigare och nu snurrar vi runt där en stund innan jag tar min GPS till hjälp. Det visar sig att vi är typ bara några hundra meter från en indisk restaurang!
Så ett tips! Har du vägarna genom Tyskland, åk till Aalen!
Där finns supergod indisk mat!
Här är adressen:
Sangam Aalen, Bahnhofstraße 38, 73430 Aalen, Tyskland.
Och plötsligt blev det soligt och riktigt varmt väder igen och läge för klänning!
Så gött!
Vi promenerar en stund i centrum och åker sedan vidare och ut på Autobahn igen.
Vart skulle vi hamna härnäst tro? När vi kört 13 mil kände vi båda att det var dags att lämna Autobahn igen för att leta upp hotell för natten.
Nu kör vi in mot Würzburg, en stad med 128 000 invånare och där har vi inte heller varit tidigare. Vi hittar ett hotell till slut och gör oss klara för att ta bilen ner till centrum för att äta och kolla vad som finns i den här staden. Hotellreceptionisten ger oss väldigt mycket bra information om vart i centrum som det går bra att hitta parkering m.m.
Det är fortfarande varmt väder, ca 24-25 grader, både när vi kommer till Würzburg och när vi sitter på uteserveringen och äter kvällsmat. Några få regndroppar dansar ner men de upphör nästan direkt.
Efter maten tar vi en promenad inne i centrum och konstaterar att det är mycket folk ute överallt. Och att det finns mängder med uteserveringar och att det är fullsatt överallt. Det är varmt och skönt ute och vi njuter.
.
När vi ska ta oss ut från parkeringshuset funkar inte biljetten. Vi backar tillbaka och funderar en stund hur vi ska göra för att lösa det. Då händer det igen... Det där att saker och ting faller på plats. En man kommer plötsligt gående inne i parkeringshuset (!) Han frågar oss på, engelska, om vi inte tar oss ut. Så visar han oss att man måste gå till ett speciellt ställe inne i parkeringshuset för att aktivera biljetten. Å, vilken tur vi har! Vi tackar för hjälpen och åker därifrån. Klockan är runt halv tio när vi kommer till hotellet igen.
Vi har bara varit på hotellet en kort stund när vi hör att det plötsligt börjar blåsa kraftiga vindar som drar med sig löv och skräp i luften. Och efter en stund kommer regnet! Det fullkomligt vräker ner och efter en stund börjar det även att blixtra och åskan är igång med dunder och brak. Det är en riktigt oväder och med det ovädret försvann också sommarvärmen!!!
När vi checkar ut nästa morgon är det kallt och ruggigt. Det har helt plötsligt blivit höst. Och jag fryser! Från att ha varit varmt så länge (Pitta) så slog det nu om och blev kallt och blåsigt (Vata). Och från att ha kunnat njuta av sallader och annan Pitta-mat under flera veckor började min kropp skrika efter varm mat och varma drycker. Det kändes nästan overkligt hur fort det slog om.
Det är mycket trafik den här morgonen och det är lite trassligt när vi ska ta oss ut ur staden och köra ut på Autobahn igen.
När vi kört ca 28 mil är det läge för lunch och vi kör av från Autobahn och tar sikte på Northeim, en stad med 29000 invånare. Här har vi heller aldrig varit tidigare så vi har ingen aning vad vi ska hitta. Eftersom temperaturen ute nu plötsligt ligger på 16 grader så känner jag starkt att vi måste vi hitta ett ställe som har varm mat. Och tack och lov! Vi hittar ganska snabbt en kinarestaurang!
För första gången på fyra veckor behöver jag hett vatten att dricka! Så det är det första jag beställer! Jag får en stor kopp att smutta på och det hjälper, som alltid!
Sedan serveras vi underbart varm och härligt god mat. Det är lugnt och skönt därinne och det är bara vi två och ett par till som äter där nu. Från högtalarna hörs lugn och avslappnade musik och vi mår så gott och njuter och äntligen har jag fått upp kroppsvärmen igen.
Vi tackar för oss och lämnar Northeim och kör ut mot Autobahn igen och åker mot Hannover.
Vi hade bestämt oss redan när vi åkte från Italien att vi inte skulle köra så jättelånga sträckor per dag. I stället vill vi ta det lugnt och njuta av resan uppöver Tyskland och ta ett par tre övernattningar innan vi kommer till färjan i Kiel.
Nu ska det här bli den sista övernattningen innan färjan.
Ludde föreslår att vi ska köra in till Celle (69000 invån) och leta hotellrum. Vi stannar vid det första hotellet vi kommer till och där finns ett rum ledigt! I receptionen berättar de att vi har tur! Det pågår nämligen en gigantisk maskinmässa i Hannover och alla hotell är fullbelagda här i Celle. Yes, vi har flow!
Celle har många korsvirkeshus och har en historia ända tillbaka till 1500-talet. Där finns en av de få synagogorna, som "överlevde" Kristallnatten 9 november till 10 november 1938. Genom ömsesidiga överenskommelser blev Celle aldrig utsatt för bombningar under andra världskriget och därför finns stora delar av den historiska bebyggelsen kvar.
Vi lämnar Celle nästa morgon och har nu bara kvar att köra sträckan till Kiel. Det har blivit lördag och som visar sig vara en bra resdag för det är väldigt lugnt på Autobahn och nästan inte en enda lastbil. Så trafiken flyter på och det går rätt snabbt att köra det där 22 milen.
Vid lunchtid är vi framme i Kiel och ska försöka sysselsätta oss innan vi kan åka på färjan som ska avgå från hamnen vid 17-tiden.
Eftersom vi inte visste hur länge vi skulle vara på resa så hade vi inte förbokat biljetter till färjan. Kände på oss att det skulle finnas plats när vi behövde... Och det gjorde det! Onlinebokade kvällen innan. Allt blir så bra!
När färjan så sakteliga lämnar hamnen i Kiel sitter vi redan i restaurangen och äter kvällsmat. Då vi ätit klart känner vi båda två att det skulle vara himla skönt att bara gå till hytten och ta kvällen. Och så blev det!
Vid 9-tiden nästa morgon är färjan framme i Göteborg. Allt går så snabbt och bara på en kort stund så har vi kört av färjan och ut från området.
Sedan väntar en ca 25 mil lång biltur innan vi är hemma i Karlstad igen.
Och vi hade verkligen tur med vädret där ute på vattnet. Inget oväder eller minsta blåst varken på väg till eller från Kiel och det är jag så tacksam över.
Nu knyter jag ihop resesäcken och konstaterar att de här fyra veckorna gav så mycket njutning. Sol, värme, fri-tid, bad, vackra platser, vänliga människor, god mat och dryck m.m. Jag är också så lycklig över att jag kunnat vara i stunden och att saker och ting fallit på plats på grund av det.
Här sätter jag punkt för mina reseberättelser!
Bloggen fortsätter dock...
Varm kram och allt gott till dig!
/
Pia Jonna