Att bo i närheten av Vänern ger en känsla av att vara vid havet...
Eftersom jag är uppväxt på landet och att även mina förfäder bott i naturen (i de djupa Värmlands-skogarna) så tycker jag om att ha naturen nära-in-på-mig.
Som liten älskade jag att cykla iväg till sjön och bada om somrarna och det var en ganska lång väg till en badsjö. Jag gillade cykelturerna, som jag alltid gjorde ensam, och jag gillade de dagar simskolan hölls där. Det var kul att simma och dyka och allt det som ingick för att klara av de olika simmärken som fanns.
På kvällarna, när allt arbete var klart på gården brukade också pappa följa med och bada. Det var också kul även om han inte hade så mycket tid för någon längre badstund....
Jag gillar vatten
Jag tycker även att det finns fördelar med att bo i en stad, särskilt under vinterhalvåret. Det är fint med allt ljus när mörkret överfaller och vi går in i höst och vinter.
Gatlyktor och ljus fanns det verkligen INTE där jag växte upp. Nej, det var helt kolsvart under höst- och vinterkvällar/nätter och ljust enbart när det var fullmåne. Fast det var underbart vackert med att kunna se alla gnistrande stjärnor. Jag kunde stå länge och blicka upp mot stjärnhimlen.
Och jag har ett starkt minne från då jag var väldigt liten. Familjen hade varit och hälsat på hos någon och när vi kom hem var det kolsvart ute. Jag hade somnat i bilen och pappa bar mig i sin famn. Vi hade garaget en liten bit från huset. Jag vaknade till och såg, kanske var det för första gången, den mest fantastiska syn däruppe på himlen. Det var stjärnor över hela den mörka himlen och de lyste såå starkt. Kanske var det just det minnet som skapade min beundran för himlen och alla skiftningar.
Ett vackert minne!
Kram
Pia Jonna