Min reseberättelse fortsätter.
3 september:
Vi åker tidigt från Fano och jag har nu suttit på förarsidan och kört mil efter mil längs med Adriatiska havet. Och även fast jag kör nu så slänger jag blickar ditåt så ofta jag får möjlighet. En såå vacker utsikt! Vi har bilradion på som självklart spelar italiensk musik.
En skön känsla finns inombords när jag ser allt det här vackra och vet att snart är vi framme Pescara som är vårt mål den här gången. Längre ner i Italien än så åker vi inte denna gång.
Men innan vi kommer till Pescara finns en ort som heter Silvi, (18 000 invånare). Vi har varit där några gånger tidigare på semester och vi trivs där.
Jag vill gärna att vi gör ett stopp där nu, så vi svänger av autostradan, letar upp den parkering vi känner till och som ligger intill stranden. Det är såå härligt varmt när vi promenerar till en av restaurangerna för att äta lunch. Och utsikten där! OMG!
Då vi ätit klart kommer vi på att det brukar vara marknad i Silvi på söndagar! Det är alltid kul att gå på marknader i Italien. Grönsaker, frukt, och allt möjligt annat finns där i mängder. Men hinner vi dit innan de stänger? Trots att vi är ute i senaste laget åker vi ditåt ändå, i hopp om att det fortfarande ska vara öppet. Och så har jag en speciell önskan. Jag vill köpa en ny mobil-väska, ersätta den "gamla" som nyss gick sönder i blixtlåset.
När vi kommer fram till marknaden har (som vi ju misstänkte) de flesta redan packat ihop. Bara några stånd med grönsaker och frukt finns kvar. MEN... tro det eller ej, där finns ett stånd kvar med väskor, bälten m.m. och där hänger väskan som passar mig perfekt! Det här är en av alla de gånger under resan som det jag bad om eller behövde "kom till mig". Och det är häftigt varje gång det händer även om det den här gången bara handlade om att ersätta en väska som gått sönder. Tacksam!
Nu kör vi vidare mot Pescara (solstaden med 125 000 invånare) och väl framme där knappar jag in adressen till det B&B som vi bokat hemifrån. En vecka ska vi bo där. Vi kör runt ett flertal varv i området men nej, min GPS kan inte hitta adressen. Vi ger upp! Till slut hittar vi en parkering och tänker istället fortsätta leta till fots.
Så händer det igen... Det där att saker och ting faller på plats! Att man får den hjälp man behöver!
Då vi lämnat bilen och börjar gå ser vi en man och en kvinna lite längre bort och när vi närmar oss frågar mannen, på engelska, om vi behöver hjälp. (Bara det att den person som uppenbarar dessutom är engelstalande). Vi berättar om adressen vi söker och kvinnan börjar genast googla på sin mobil. Vi får veta att de bor där i närheten och att gatan vi söker ligger i en liten gränd och är svår att hitta. Ja, allt löste sig! Såå glada och tacksamma att vi fick den hjälpen!
Det är ett litet B&B som bara har tre rum och ett gemensamt kök. terrass och en trevlig hotellägare. Och ingen mer än vi är där just nu så vi har hela stället för oss själva. Helt ljuvligt att sitta på terrassen och äta.
Och när man kommer ut från den lilla gränden så är man direkt på den stora gatan Via Firenze.
Nu är det bad som gäller, och strosa runt i stan, hänga på caféer, upptäcka nya saker och ställen.
Fortsättning följer!
Kram
Pia Jonna