Härlig utsikt över Adriatiska havet från ena fönstret i vårt rum.
Nu har vi kommit till en stad som heter Pesaro!
Om du läst mitt förra inlägg så såg du att det var flera städer som vi kände att de inte stämde för oss. Så nu gör vi ett nytt försök, Pesaro har 100 000 invånare. Jag börjar genast googla på hotell när vi kommer in i centrum. Ögonen fastnar direkt på Hotell Meditarriano, så GPS:en tar oss dit. Och det visar sig vara ett jättefint hotell och som också har väldigt trevlig personal. Vi bokar för två dagar men inser senare att vi trivs så bra så vi förlänger.
I Pesaro händer mycket av det där som jag skrivit om tidigare. Det att saker och ting faller på plats (Attraktionslagen). Många situationer som blir till det bästa. Här var intuitionen och flödet verkligen påkopplat.
Hotel Mediterraneo ligger bara en kort bit in från den 7 km långa strandpromenaden och det är även nära till det centrala torget och den gamla stan.
På hotellet finns en jättefin restaurang där det går att förboka en härlig tre rätters middag al Italia. Priset är förhållandevis lågt med tanke på matens fina kvalité och att det finns mycket att välja på. Dessutom är ju miljön vacker och personalen är alltid lika trevlig och tillmötesgående.
Vad gäller priserna på restauranger och maten i Italien så upplever vi att det är billigare här än i Sverige. Det är märkligt att många som rest till Italien säger att det är så dyrt att leva där. Å andra sidan undviker vi ju numera, så ofta det är möjligt, de mest "turistiska" platserna. Priserna brukar skilja sig ganska mycket. Och faktiskt så kan det också skilja mycket på kvalitén på maten. Säkraste ställena är där italienarna själva väljer att äta.
I Pesaro finns ett stort kulturarv samlat och i den gamla stadskärnan finns ett flertal kyrkor och byggnader. Men framförallt är musik som är viktig här. Gioacchino Rossini, är född här i Pesaro och han testamenterade all sin förmögenhet till ett musikläroverk här.
Och när vi går där i de små gränderna så känns det som att vara med i en film. Från öppna fönster hör vi någon som spelar och övar på ett klassiskt stycke. När vi sitter utanför musikkonservatoriet är det någon därinne som sjunger. Det är så annorlunda och det ger en väldigt härlig känsla.
Sammanfattningsvis konstaterar vi att Pesaro är en väldigt fin stad och att den innehåller väldigt mycket av det mesta. Det blir många steg här och många härliga minnen plockar jag med mig. Alla fina människor vi träffat här. Och att dagarna OCH även kvällarna har varit gudomligt varma och sköna. Så nu tackar vi Pesaro och reser vidare uppöver landet och det enda vi vet nu är att vi gärna stannar kvar längst med kusten.
Jag passar också på att fylla 65 år när vi är i Pesaro och jag har en jättefin dag!
Nu lämnar vi den här stan och åker ut på Autostradan, som går längst med Adriatiska havet. Och jag säger det igen... Jag fattar inte att det kan finnas så här vacker utsikt vid en Autostrada.
Den här gången har vi sikte på en stad som heter Commachio (22 000 invånare), dock vet vi inget om den platsen heller eller om det finns hotell som har ett ledigt rum.
Vi parkerar när vi kommer fram och tar en promenad för att reka.
Det är en "ovanlig plats" med massa små kanaler och det är som ett Venedig i miniatyr. Efter att vi ätit lunch där så åker vi vidare för att leta ut oss till havet igen. Det är ca 30 grader så ett bad eller två känns helt rätt nu. Vi kommer ner till stranden men har ingen aning om vart vi befinner oss. Ja, vi vet ju att vi är i Commachio men inte mycket mer än så. Det ligger hotell efter hela den långa stranden men det är inte mycket folk där. Det mesta är redan nedplockad för säsongen.
Nu tar jag en promenad i strandkanten och där möter jag en man som börjar prata med mig... på italienska... Jag förklarar att jag inte hänger med så han byter snabbt till engelska. Och det är lustigt för frågan han ställer till mig är: Vet du vart vi är nu?
Så berättar han att den långa stranden är uppdelad i sju olika delar med sju olika namn och han förklarar hur allt hänger ihop där. Han är jättetrevlig och jag tackar honom för den fina informationen och vi säger hej då.
När vi åker från stranden stannar vi till vid ett café, där får vi så fin hjälp av en vänlig kvinna som jobbar där. Hon säger att de flesta hotell har stängt för säsongen, men hon ger sig tid att skriva ner namn och telefonnummer på fyra hotell som hon vet har öppet.
Ett av dom är Albergo Mariasole och nåt sa oss... Åk dit! Det finns ledigt rum och dessutom en supertrevlig hotellägare som nog har den bästa tänkbara service som går att få. Han får oss verkligen att trivas.
När vi ska gå till stranden för att bada frågar han om vi vill äta på hotellet på kvällen. Och i så fall vad önskar vi äta? Självklart beställer vi musslor som förrätt och seafood-risotto som huvudrätt. Och vi blir bjudna på varsin drink både före och efter maten.
Det blev bara ett dygn i Commachio, så det här är vår sista dag och kväll i Italien på den här resan. Och efter att vi nästa morgon ätit en liten del av den jättestora frukosten som serverades, så packar in oss i bilen. Vi tackar för allt fint vi fått uppleva här. Vänliga och generösa människor och ljuvlig värme.
I Commachio avslutar vi även badsäsongen och åker inåt landet, mot Bologna, Modena, Verona och slutligen till Brennerpasset. Vi planerar att göra ett par tre övernattningar till innan vi kommer till Kiel.
Det börjar närma sig att knyta ihop den här semestersäcken! Jag fortsätter min reseberättelse!I
Kram
Pia Jonna
P.S. Apropå att avsluta badsäsongen. På något märkligt sätt blev det verkligen vårt sista bad! Ingen av oss la märke till att kassen med bikinis, badshorts, handdukar, solklänning, solkrämer och sandaler blev kvar när vi packade in våra väskor i bilen! Det kom vi på när vi skulle ta upp vattenflaskan som vi fått på hotellet! Då fanns ingen möjlighet att vända om.