Svart guld i Silvi Marina

Vi lämnade Pescara och det blev bara en kort biltur på ca 25 minuter. Nu var i Silvi igen! Ja, jag bara kände att jag måste få uppleva Silvi ännu en gång.

Vi har inget bokat men jag vet utan tvekan vart jag vill bo... På Sea Resort! För det är något speciellt med det hotellet och miljön, och jag känner alltid en känsla av att komma hem. Märkligt kan tyckas, men det här är fjärde gången vi ska bo här i Silvi och tredje gången vi kommer tillbaks till Sea Resort. Ingen förbokning någon gång tidigare och inte heller den här gången.

Men kommer det att finnas ledigt rum denna gång? Ja då, precis som jag känt på mig så finns det.

I Italien får man alltid kolla på rummet innan man bestämmer sig. Så nu har vi två alternativ. Det blir en tvårumslägenhet med två badrum, ett pentry och det allra bästa... två balkonger! En med utsikt över havet och en som vänder ut mot sluttningarna. Och på vån 4, den som ligger närmast den stora vackra takterrassen. Vi bokar två dagar som vi senare förlänger till 4. Och även om vi gärna skulle ha stannat längre så går det inte eftersom hotellet då stänger för den här säsongen.

Silvi har 18000 invånare så det är ett lugnt ställe och det är enkelt att leva där för allt finns inom räckhåll. Det finns både små livsmedelsbutiker och flera större köpcentra i närheten. Och det finns alltid frukt och grönsaker uppradade utanför de små butikerna. Så det är lätt att göra inköp för att laga mat. Och bad och strand är precis lika fint vart man än kommer vid Adriatiska kusten. Vattnet och stränderna är rena och sanden är såå mjuk .

Den absolut finaste platsen att äta på är uppe på den stora och vackra takterrassen, och den har vi så gott som alltid för oss själva, både på dagen och på kvällen.

Lakritsrot - det svarta guldet

I Silvi finns SAILA, en av de största fabrikerna för inköp och bearbetning av italiensk lakrits och pepparmynta godis mm. "Vårt svarta guld" kallar italienarna lakritsroten.

SAILA fabriken ligger på ena sidan av gatan och butiksförsäljningen mitt emot.

Förra gången vi var i Silvi besökte vi butiken men den här gången var den stängd just den dag vi kom dit. Men... så får vi se att grindarna till fabriksområdet står öppna. Och det var bara för en kort stund. Det är en lastbil som nyss kört in på området och nu ser vi att det lastas av mängder med lakritsrot. Jag filmade den korta stund vi hade på oss innan grindarna stängdes med tyvärr går det inte att lägga upp filmen här. Jag hade gärna visat så du förstår hur stora mängder det var. Och med tanke på den stora mängden där och den lilla mängd som jag sålde i små påsar i min butik och webbshop...

I fabriken i Silvi bearbetas det mer än tusen ton lakritsrot per år och det läggs samma omsorg i varje enskilt godis.

Bilden nedan är lånad från deras hemsida.

Så om du någon gång kommer till Silvi och om du gillar lakrits-och myntagodis så ska du definitivt ta dig en tur till butiken på Via Garibaldi 184, Silvi Marina.

Det är lätt att må bra i kropp och sinne när det finns så mycket vackert att vila ögonen på.

Och att det är varmt i vattnet och varmt sand att promenera i.

Och att få sitta ner här på den här vackra platsen och ta en espresso på eftermiddagen.

Bästa sommarlunchen uppe på vår terrass

En bild säger mer än tusen ord...

Fyra dagar går fort när det känns roligt och fint på många sätt.

Nu tackar vi Silvi Mariana och Sea Resort för den här gången och reser vidare.

***

Vi kör ut på Autostradan och börjar nu resan norrut

Inget mer är bokat för hemresan varken hotell eller färjan från Kiel till Sverige. En härlig frihetskänsla att kunna stanna till där vi trivs och vi har ju all tid i världen...

Vi kollar på kartan på lite olika städer och vi styr nu mot Macerata, en gammal stad med 40 000 invånare.

Staden ligger några mil från kusten. När vi närmar oss ser vi att den ligger vackert högt uppe på en kulle. Det ser så fint ut.

När vi åker in i stan är det mycket trafik och mycket folk och ingen av oss får den rätta känslan. Macerata är säkerligen trivsam och har mycket att visa upp men efter ett kort stopp där bestämmer vi oss för att lämna och åka vidare.

Vi åker tillbaka mot Ancona och tar en mindre väg dit och hamnar I Montecassiano, en gammal stad med 7000 invånare. Här är det vilsamt och lugnt.

Så här äter vi en panini-lunch...

Och tar en promenad i de gamla gränderna. Det är vackert här på ett speciellt sätt...

Vi åker vidare och tar sikte på Senigallia (50 000 invånare). Är det där vi ska boka hotell? Det finns en lång, lång sandstrand och strandpromenad och det är väldigt vackert.

Vi åker in i staden, parkerar bilen och går för att känna oss för. Vi får syn på ett mysigt litet café och de trevliga ägarna inte bara serverar oss espresso utan ger oss också tips på hotell i stan. Vi promenerar omkring en lång stund dock är det något som säger att det inte är rätt ställe. Det är en annan stad som väntar!

Och det fortsätter jag berätta om i nästa inlägg!

Varm kram

Pia Jonna