Vi lämnade Pescara och det blev bara en kort biltur på ca 25 minuter. Nu är i Silvi igen! Ja, jag bara kände att jag måste få uppleva Silvi ännu en gång.
Vi har inget bokat där men jag vet vart jag vill bo... Utan tvekan... Sea Resort! Det är något alldeles speciellt med det hotellet och den miljön. Jag känner mig hemma där. Det här är fjärde gången nu som vi ska bo här i Silvi och tredje gången vi kommer tillbaks till Sea Resort. Vi har aldrig förbokat någon av gångerna men det har alltid funnits ledigt rum. Så är det även den här gången.
I Italien får man alltid kolla på rummet innan man bestämmer sig och nu har vi fått två alternativ. Det blir en tvårumslägenhet med två badrum, ett pentry och det allra bästa... två balkonger! En med utsikt över havet och en som vänder ut mot sluttningarna. Och på vån 4, den som ligger närmast den stora vackra takterrassen.
Vi bokar två dagar som vi senare förlänger till 6.
Silvi har 18000 invånare så det är ett lugnt ställe och det är enkelt att leva där för allt finns inom räckhåll. Det finns både små livsmedelsbutiker och flera större köpcentra i närheten. Och det finns alltid frukt och grönsaker uppradade utanför de små butikerna. Så det är lätt att göra inköp för att laga mat. Och bad och strand är precis lika fint vart man än kommer vid Adriatiska kusten. Vattnet och stränderna är rena och sanden är såå mjuk .
Den absolut finaste platsen att äta på är uppe på den stora och vackra takterrassen, och den har vi så gott som alltid för oss själva, både på dagen och på kvällen.
Lakritsrot - det svarta guldet
I Silvi finns SAILA, som är en av de största fabrikerna för inköp och bearbetning av italiensk lakrits och pepparmynta godis mm. "Vårt svarta guld" kallar italienarna lakritsroten. SAILA fabriken ligger på ena sidan av gatan och försäljningen mitt emot. I fabriken bearbetas det mer än tusen ton lakritsrot per år och det läggs samma omsorg i varje enskilt godis.
Förra gången vi var i Silvi gjorde vi ett besök i butiken men den här gången är den stängd just den här dagen. Men... så får vi se att grindarna till fabriksområdet står öppna och vi ser en lastbil som nyss kört in på området. Nu ser vi att det lastas av mängder med lakritsrot. J
Kommer du till Silvi och om du gillar lakrits-och myntagodis så ska du definitivt ta dig en tur till butiken på Via Garibaldi 184, Silvi Marina.
Bästa sommarlunchen uppe på vår terrass
Sex dagar går fort när det känns roligt och fint på många sätt.
Och även om vi gärna vill stanna ännu längre så går det inte eftersom hotellet stänger för den här säsongen. Så nu tackar vi Silvi Mariana och Sea Resort för den här gången och reser vidare.
***
Vi kör ut på Autostradan och börjar nu resan norrut. Inget mer är bokat för hemresan varken hotell eller färjan från Kiel till Sverige. En härlig frihetskänsla att kunna stanna till där vi trivs och vi har ju all tid i världen... Vi kollar på kartan på lite olika städer och styr nu mot Macerata, en gammal stad med 40 000 invånare. Staden ligger några mil från kusten och när vi närmar oss ser vi att den ligger vackert högt uppe på en kulle. Det ser så fint ut. Dock är det mycket trafik och mycket folk där och vi får ingen positiv känsla alls. Macerata är säkert trivsam och har mycket att visa upp men efter ett kort stopp där bestämmer vi oss för att lämna och åka vidare.
Vi åker tillbaks mot Ancona och tar en mindre väg dit och hamnar I Montecassiano, en gammal stad med 7000 invånare. Här är det vilsamt och lugnt.
Så här stannar vi och äter en panini-lunch och tar en promenad i de gamla gränderna. Det är vackert här på ett speciellt sätt...
Det finns såå många fina platser i Italien.
Vi åker vidare och tar sikte på Senigallia (50 000 invånare). Är det här vi ska boka nästa övernattning? Det finns en lång, lång sandstrand och strandpromenad och det är väldigt vackert. Vi parkerar bilen och går för att känna oss för och får syn på ett mysigt litet café och de trevliga ägarna inte bara serverar oss espresso utan ger oss också tips på hotell i stan. Vi promenerar omkring en lång stund dock är det något som säger att det inte är rätt ställe. Det är en annan stad som väntar!
Och det fortsätter jag berätta om i nästa inlägg!
Varm kram
Pia Jonna