Min reseberättelse fortsätter!
3 september.
Nu har vi checkat ut från hotellet i Verona och ska fortsätta köra vidare mot Pescara, en sträcka på 51 mil. En liten bit utanför Verona får vi syn på ett café. Vi är nu i en liten stad som heter Villafontana och där stannar vi och äter en typiskt italiensk frukost. Det är redan mycket folk där på cafét och vi är de enda turisterna. Just sådana här ställen är extra mysiga att vara på. Och i de små italienska byarna och småstäderna hör det inte till vanligheten att människor är engelsktalande, vilket numera nästan är en självklarhet där det finns turister. Och den yngre generationen italienare vill gärna prata engelska. Det verkar vara en stolthet att kunna uttrycka sig på engelska. Men här på caféet talar ingen engelska så nu får Ludde möjlighet att ta fram sina italienska språkkunskaper. Mina är inte så många som hans.
En typiskt italiensk frukost består av en kopp cappuccino och en croissant fylld med antingen vaniljkräm eller annan fyllning. Det är ju inte direkt supernyttigt kan tyckas, men det är enda gången på dagen som italienarna äter sötsaker. Och mjölk dricker de enbart i cappuccinon på morgon. Den blandningen gäller inte senare på dagen, då dricker de en enkel espresso och ett litet glas med vatten.
Jag tycker det är spännande att titta på hur mat och matvanor ser ut i Italien. De är t ex mycket noga med att deras matsmältning måste fungera bra. De är noga med sammansättningen av maten osv. Intressant att se hur många saker som faller samman med ayurvedisk matlagning och livsstilsråd.
Men tyvärr är jag rädd för att den gamla matkulturen i Italien kommer att försvinna. Att den yngre generationen går mer och mer över till snabbmat osv... Rätt typiskt för oss människor. Att vi så lätt tappar bort det som är gammalt och beprövat. Italienarna är ju kända för att alltid ha lagt ner mycket tid och kärlek på matlagning.
Att köra 51 mil i ett svep känns för mycket, så framåt eftermiddagen bestämmer vi oss för att leta övernattning. Vi har kört ut mot kusten vid Rimini och Adriatiska havet och nånstans där längst kusten ska vi leta upp hotell. Det blir Fano, en stad med 60 000 invånare, och där hittar vi ett hotell som har ledigt rum till oss. Hotellet ligger precis intill det vackra Adriatiska havet. Så den ljuvliga utsikten på bilden är från vår balkong. Havet betyder något alldeles särskilt för mig! Och det turkosblåa Adriatiska havet och dess kust har magiskt rena och fina stränder.
Med mattider är det dock ett "problem". Dessvärre öppnar inte restauranger i Italien förrän 19.30 eller som här i Fano 20.00. Det är ett krux när magen skriker efter mat mycket tidigare än så.
Här vid kusten är det förstås seafood som gäller och det fick vi njuta av den här kvällen. Nöjda med dagen går vi tillbaks till hotellet för att sova. Nattlivet fortsätter dock utanför vårt fönster till långt fram på natten. Men vi somnar gott!
När vi checkar ut tidigt nästa morgon är allt lugnt och inte många verkar vara vakna.
Vår resa mot Pescara fortsätter längs med det vackra turkosblå Adriatiska havet.
Fortsättning följer!
Kram
Pia Jonna